Men imorgon...imorgon blir det bra.

Den dagen då 150 ingifta släktingar anländer till ett och samma hus är ingen bra dag att;

1: Glömma att sätta på nikotinplåster.
2: Lida av PMS
3: Drabbas av suspekt magbakterie.
4: Ha en sjuk Orange unge.

Det är däremot en bra dag att köra smiten på och sedan ägna kvällen framför tv:n med ett glas vin. Men i morgon...tänker jag i alla fall sätta på ett nikotinplåster.

Nu kan man undra vad radhusgrannarna tror. Och min mor och far...

...to be continued...

Jag har inhandlat min nya pryl, ingen Iphone men en HTC Legend som jag är helt kär i. Som ni märker så bloggar jag ju sönder er... eller inte. Men nu är det ju mycket annat liksom ( och ja, jag skriver ofta det som ursäkt. Men det är ju alltså ofta rätt mycket annat. )

Katastrof. Min klänning är för lång. Min bulliga tyllkreation kommer att fälla, inte bara mig, utan de inom en radie av 4 meter ca. Men ingifta släkten hade lösningen. ( Då jag inte ville lämna ifrån mig den till en skräddare och riskera att jag inte hinner få den tillbaks i tid. )

-"Äjj-Käjj, do vet han Baberiba, han kan jättebra gardiner. Han kan hjälpa. Jag skall ringa, du kommer med mig i morgon!"
Mr Baberiba är mannen som alltid håller i den lilla näsduken och dansar först i ledet på alla fester. Han är alltid svettig och har en miljon söner som alla är lika svettiga. Han är väldigt glad men har hemskt arga ögonbryn.
Tydligen kan han sy gardiner.

Så jag och en svägerska ( tolk ) knallade hem till Mr Baberiba för utprovning. Jag var nervös.

Nej, jag var rädd.

Jag blev beordrad att byta om. -"Shaifo!" vilket betyder "Rappa på" Under provningen satt den Hennafärgade Fru Baberiba och pratade assyriska med mig, trots att jag berättade att jag inte fattade ett endaste ord hon sa. Då pratade hon bara högre. Och högre. Och min usla tolk drack kaffe och skötte inte alls sitt jobb.

-"Kanske imorgon färdig" sa Mr Baberiba medan svettpärlorna glittrade i pannan på honom.
Eventuellt får jag en svettig klänning i morgon. Eller så menade han att han skulle klippa sönder allt och sy en gardin av tyllapptäcke i morgon. Vem vet.

Vill ni se något äckligt? Well, ni måste. En vattkoppa full av bakterier, stor som en enkrona. I kväll skall barnet rakas och bandageras. Det blir kul. Så himla kul. Men å andra sidan stänger det kanske inne lukten lite? Det vore skönt ätt kunna gosa med ungen utan att få kvaljningar.

OM det skulle bli aktuellt....

...så skulle jag vara den första att lämna in mina barn för inoperering av GPSsändare.

Man kan väl göra det på husdjur? Jag hittar ju hellre mina ungar om de försvinner än min katt?

Näe. Shopping gör ingen lycklig.

I ett skitkorkat försök att få min slöa laptop att gå lite snabbare stängde jag av lite grejer och orsakade att startskärmen är helt tom. Förutom en klocka.
Förut fanns där ju ikoner och en startmeny. Nu är det tomt.

Nu sitter jag i förrådet och klickar på den gamla stationära datorn och det är minsann inget roligt alls. Jag kom aldrig iväg idag för att införskaffa min Iphone. Så imorgon måste jag ju göra det. Och köpa en ny dator. Och hämta ut min blingiga blåsa. Och handla lite tillbehör till blåsan.

Nu skulle jag kunna tänka mig att det troligen är ganska enkelt att få tillbaks ikonerna på startskärmen. Men det vet inte min man. ( Och om det INTE är så lätt så har vi i alla fall en väldigt stylish klocka )
När jag köpte den numer tomma datorn var det för att internetuppkopplingen slutade funka på den förra. Efter någon månad tryckte jag på knappen på den gamla ( ni vet WLAN ON. Eller ngt sånt ) och min man var glad över att få en alldeles egen, fungerande dator.
Jag gör samma sak denna gång och köper dessutom två par kalsonger. TVÅ.

Hur skall jag någonsin kunna somna inatt?! Jag får ta ledigt från jobbet ett par dagar för att, i lugn och ro, bearbeta min eufori.
Och min stackars man. Efter sina presenter kommer han att tro att jag smörjer honom för att upplysa om att barn nr 4 är på gång. Stackars karl. Och så visar det sig sedan att jag bara är en helt vanlig omtänksam fru.

Bara en liten update från radhusidyllen.

Jag är just hemkommen från ett multinationellt påskfirande.

Där jag växte upp bodde det svennar så långt traktorn kunde nå. Det fanns en adopterad tjej men i och med att hon ju pratade svenska och hade svenska föräldrar så fick det ju gå an.

För att kompensera för detta har vi nu utsatt våra stackars föräldrar för alla kulturer vi kan tänkas uttala.
Jag är ju gift med tusen assyrier, min ena syster är gift med hundra libaneser ( eller egentligen Aramiter el ngt sånt ) och den andra systern gifter sig i sommar med hundra italienare, Romare närmare bestämt.

I påsk har vi alltså varit så internationella så man har fått huvudvärk. Fast å andra sidan; min mamma började dra in utlänningar i socknen när hon gifte sig med min pappa - smålänningen.

Och så har barnen turats om att vara sjuka. De är väldigt vänliga som tar en natt var, så man inte behöver vänja sig av med sömnlöshet. Jag är sliten efter senaste veckan. Och efter helgen. Och så är jag lite småsjuk. Och måste hinna med solning, shopping och förberedelser inför det stundande bröllopet. ( det med svågern ) Och så har jag ju ett jobb... Och där är väl enda tiden jag har tid och ork att blogga så därmed tänker jag, vid nästa lediga stund ( troligen imorgon ) ge mig ut och inhandla en Iphone eller dylik pryl.
Min man kan få ett par nya kalsonger eller något, så det blir rättvist. Han är nämligen inte så kräsen. Och dessutom vet han inte vad en Iphone är.

Datorn går faktiskt på batteri!

Alltså kan jag deltaga i Earth hour utan större inskränkningar på min lördagskväll. Barnens nattlampor är förvisso tända men jag kan tänka mig att mitt maniska sopsorterande och KRAVhandlande resten av året kan botgöra för detta.

Sterarinljusen fladdrar på som vanligt här ( nej, de fladdrar faktiskt inte. Jag har slängt alla lyktor som får dem att fladdra, det är ju skitstörande men "fladdrar" är ett ganska trevligt ord ) och min man är utkörd. Barnen sover och det är nästan öronbedövande tyst här i Svenska Hjärtan.

Dessutom har min Stors huvud inte ruttnat bort, utan de varfyllda kratrarna har börjat krympa och torka ut.

Jag tänker nu spendera resten av Earth hour med att internetshoppa en ny vår- och sommargarderob då jag inte blivit så smällfet som jag befarade efter att ha slutat röka och därmed slipper inhandla storblommiga tält på "Big is beautiful".

Det är jättemycket som inte är så himla dåligt just nu!

Jamengodnattdårå.

Min Stor har fyra stycken Vattkoppor i huvudet som har blivit infekterade. Den ena är stor som en enkrona och luktar som ond bråd död.
Efter ett besök hos doktorn ( en doktor som glömde av oss och mest är intresserad av att prata om ursprung då mitt namn och hans familj råkar ha samma ) fick vi så höra att ungen har Stafylokocker i kopporna och han skrev ut penicillin. En dos på 10 ml 3 ggr dagligen i 10 dagar. Fast väl på Apoteket hade han skrivit ut totalt 10 ml. Lite svårt att få det att räcka så 7000 timmar senare så fick vi ut våra grejer.

Min mamma har sedan ringt mig 6 ggr om dagen ( på ett ungefär ) för att höra hur det går och hur Stor mår. Med den lugna rösten. Den som gör att man skiter ner sig av skräck och genast börjar Googla som en galning och ringa 1177 i rena paniken.

Och Goolglar man på Stafylokocker så kommer man så småningom in på resistenta mördarbakterier och att den där jävla infektionen råkar vara dödlig om den kommer in i blodet. Såvitt jag vet är blodet rätt nära...eh..det mesta?
Ringer man 1177 så använder de också den lugna rösten när de säger att någon "bör ta en titt" på infektionen eftersom det fortfarande kommer var. När de sedan erbjuder sig att själva ringa och kolla upp en tid åt en ( ja, Sjukvårdsupplysningen beställde läkartid!! ) då är man inte lugnast.

Ja, just det! Mitt Oranga barn gallskriker, har feber och jätteont i örat.

Jag kommer att sova bra inatt.

En liten filt bara...

Det är NU man borde sitta ute om kvällarna. Man borde ta sitt vinglas ut i trädgården och tända grillen. Ta fram den blommiga duken. Och slå sig ner.

Det är bara ett par grader kallare än det brukar vara på midsommar. Och förväntningarna är ju inte särskilt höga.

Och så finns det inga getingar.