...to be continued...

Jag har inhandlat min nya pryl, ingen Iphone men en HTC Legend som jag är helt kär i. Som ni märker så bloggar jag ju sönder er... eller inte. Men nu är det ju mycket annat liksom ( och ja, jag skriver ofta det som ursäkt. Men det är ju alltså ofta rätt mycket annat. )

Katastrof. Min klänning är för lång. Min bulliga tyllkreation kommer att fälla, inte bara mig, utan de inom en radie av 4 meter ca. Men ingifta släkten hade lösningen. ( Då jag inte ville lämna ifrån mig den till en skräddare och riskera att jag inte hinner få den tillbaks i tid. )

-"Äjj-Käjj, do vet han Baberiba, han kan jättebra gardiner. Han kan hjälpa. Jag skall ringa, du kommer med mig i morgon!"
Mr Baberiba är mannen som alltid håller i den lilla näsduken och dansar först i ledet på alla fester. Han är alltid svettig och har en miljon söner som alla är lika svettiga. Han är väldigt glad men har hemskt arga ögonbryn.
Tydligen kan han sy gardiner.

Så jag och en svägerska ( tolk ) knallade hem till Mr Baberiba för utprovning. Jag var nervös.

Nej, jag var rädd.

Jag blev beordrad att byta om. -"Shaifo!" vilket betyder "Rappa på" Under provningen satt den Hennafärgade Fru Baberiba och pratade assyriska med mig, trots att jag berättade att jag inte fattade ett endaste ord hon sa. Då pratade hon bara högre. Och högre. Och min usla tolk drack kaffe och skötte inte alls sitt jobb.

-"Kanske imorgon färdig" sa Mr Baberiba medan svettpärlorna glittrade i pannan på honom.
Eventuellt får jag en svettig klänning i morgon. Eller så menade han att han skulle klippa sönder allt och sy en gardin av tyllapptäcke i morgon. Vem vet.