fredag 30 oktober 2009

Fan vad jag är trött! Skönt att man då k

Fan vad jag är trött! Skönt att man då kan luta sig tillbaks och blicka ut över det nyinredda vardagsrummet. Jag tror att jag tänker vara nöjd nu. Trivsamt. Verkligen.

måndag 26 oktober 2009

Flytta är kul. Så in i helvete skitjävla kul! Jorå!

Jodå, jag ÄLSKAR att flytta. Jag gör det. Verkligen.

Jag äter upp mina ord men vet att jag faktiskt KOMMER att älska det när jag står där bland kartonger och möbler i ett nytt hem och får börja på nytt med allt fixande.

Jag älskar inte de två veckor närmast FÖRE flytten. Jag älskar inte just nu!

fredag 23 oktober 2009

måndag 19 oktober 2009

Maken sover alltså på soffan.

Och så ett väldigt opolitiskt inlägg; jag misstänker att jag hostat spiralen ur läge. Kan man ens det?
Under en hostattack sa det "fjooiiiiiiing" inne i magen och nu gör det ont. Bäst jag hostar i en bunke i fortsättningen så jag kan fånga upp den när den flyger ut. Alltså uppvägen. Genom munnen.

Ja, för så mycket hostar jag.

Blå, blå vindar och vatten, blå, blå himlar och haaaaaaaaaav!

Jag håller på med allt pappersarbete som en flytt innebär och det är såååå jobbigt! Jag har dessutom valt vårdcentral till familjen och ringandet och flyttandet av allt tar aldrig slut!

Jag har ont och är gnällig och vill bara att någon annan skall ta hand om allt för mig. Eller om det fanns EN sak att välja på, så himla bra det hade varit.

Men om några dagar har nog penicillinet gjort sitt så då blir allt inte så jobbigt längre. Då kommer det att kännas underbart att ha möjligheten att flytta, välja och vraka.

Det är alltså en himla tur för sossarna att valet alltid är i semptember. Då är alla hösttrötta, småsjuka och griniga. Och orkar ingenting. Vill helst överlåta ALLT på någon annan och slippa tänka själva.

Hade det varit fram på vårkanten hade Sverige för evig tid varit blått.

fredag 16 oktober 2009

Det är ju hopplöst!!

Ni som har ordning hemma, VAD gör ni hela dagarna?? Ni måste ju vara helt deprimerade. Utan hopp. Om ni inte letar efter saker. Ni bara lutar er tillbaks och vet att det inte finns, eller? Jag fattar inte. Vad är det för slags liv!?

Vi har sorterat och packat ett par veckor så jag har ytterst få ställen kvar i huset där jag inte exakt vet vad som finns.
Jag låg och vältrade mig i självömkan över min ömma kropp, min feber och mina upphostade lungor när jag plötsligt kände pricken över i:et. Munsår. De vidriga små blåsorna har poppat upp under min tupplur och nu jävlar skall de dö!!

Så jag far upp. Nej, jag far inte upp. Jag knarrar upp och går dubbelvikt och klagande en bra stund innan jag lyckats mjuka upp min influensasjuka kropp. Jag behöver Anti, eller Vectavir eller de där plåstrena. Vad som helst för jag vet att jag har minst 3 av varje sort. Det har jag ju köpt på mig eftersom jag inte hittat de jag redan haft, så de kan ju ligga lite varstans.

Så jag har alltså hopp och söker igenom de få ställen som inte är i minutiös ordning. Det gick ganska fort. Jag hittade en tub - som hade gått ut i maj -05, så jag ville ju gärna söka vidare. Men jag VET att de inte finns NÅGONSTANS på övervåningen för där är det minsann sorterat.

Hoppet lämnade mig så....jag HAR inga kvar. Förutom den där som är 5 år för gammal. Jag skall ALDRIG mer ha sådan ordning! Man har ju inget hopp utan får sitta och glo med munsåren växande på truten!

onsdag 14 oktober 2009

Ligger detta också i blodet tro?


Han har hittat en gammal sovpåse i str 50. Den SKALL ungen bara ha på sig. När han kommer bärandes på den så resulterar det i fullständig hysteri om man inte tar på honom den. Men allt klär en Orange skönhet. Som man brukar säga.

Det sitter i blodet.



Sorry. Men det är majonnäsen!

Det måste ha varit något fel på skaldjuren vi åt igår. Jag mår inte helt hundra. Liksom lite yr, huvudvärk och småillamående. Konstigt. Vi handlade dem ändå i stans bästa fiskvagn...och de smakade helt fantastiskt. Det kan kanske ha varit majonnäsen som var kass?

Jag som märker mer och mer tantvarningar hos mig själv - och faktiskt välkomnar dem - att jag då aldrig kommer till den önskvärda åldern då man liksom får nog av...majonnäsintag.

När man har celebert besök i form av Herr och Fru Furman så kan man förutsätta att det innebär en hel del skaldjur. Nu har vi ju klarat av krabba och kräftor och jag borde väl ta dem till stans högsta restaurang och bjuda dem på deras vida kända räkmackor. Med då innebär det ju majonnäs igen. Och de där mackorna är väl mest kända för sin prislapp. För det är ju bara räkor. Och bröd. Och majonnäs....

Burhönskillen kommer att göra oss sällskap ikväll och han avskyr majonnäs. Vi kanske kan ta en kaffe på 7-eleven. Det har de nog inte något i Ödeshög...? För att ytterligare höja spänningen för Fru Furman kan jag tuta och väsa okvädningsord på väg dit. Burhönskillen är extra duktig på att svära åt okända människor så det kanske skulle räcka med en biltur genom stan till och med.

Vi får se. Först skall jag bara ta mig ur min nuvarande status av rörighet och självömkan. Med hjälp av kaffe och Panodil.