...från elbolaget skall se ut precis så här! Jag skall rama in den.
fredag 31 juli 2009
Dragkrok is da shit!
Jag var inne i stan idag och körde runt lite på sightseeing för våra gäster som bor hos oss ett par dagar.
U2 är ju i stan och de har visst dragit till sig en och annan, plus att halva Norge ( och de kör ju bil så himla bra ) är i Göteborg också. Och lite tyskar..och så bor det ju några här redan. Inte tyskar, utan folk menar jag då.
Så. Jag hade just släppt av mina gäster som skulle sälla sig till den skrikande massan inne på Ullevi och körde hemåt.
Vid en korsning small det till någonstans och precis samtidigt som smällen hoppade min bil iväg en bit så jag tappade Fantan jag satt och drack ur. Rakt ner i knät.
Jag tittade runt för att se vad som hänt. Hade någon krockat, eller!? Spännande, då måste jag ju se!
I backspegeln såg jag att det satt en person i bilen bakom med gapande mun och händerna på kinderna och DÅ först insåg jag att det var ju JAG som var påkörd. Tanken slog mig att göra en smitning - ja, trots att det inte var mitt fel. Visst hade väl det varit lite rebelliskt? Smita ifrån ersättningen;
-"Hahaha, där fick du din jäkla dumskalle! Du skall inte tro att du får ersätta MINA skador!" Vrooooooooooom!!
Fast nu var det inte därför utan för att jag hade ett blött skrev. Fantablött. Tänk om de trodde att jag kissat ner mig av skräck? Eller bara av ren inkontinens. Oavsett så ville jag inte att någon skulle tro att jag kissat ner mig, så eftersom barnens Späudomänparaply låg inom räckhåll fällde jag upp det och höll framför skrevet när jag gick ur.
Det måste ha sett väldigt naturligt ut.
I vilket fall så satt min dragkrok en bra bit in i bakomvarande bils front, den hade ställt till det rätt rejält men min bil hade inte en skråma, ( I alla fall ingen ny som gick att urskilja från alla de andra skråmorna ) så jag åkte hem för att laga mat. Och det gick sådär som ni såg i förra inlägget. Jag satte timern på 30 TIMMAR istället för minuter.
En händelserik dag. Jag tror jag skall skriva om tvätten sen.
U2 är ju i stan och de har visst dragit till sig en och annan, plus att halva Norge ( och de kör ju bil så himla bra ) är i Göteborg också. Och lite tyskar..och så bor det ju några här redan. Inte tyskar, utan folk menar jag då.
Så. Jag hade just släppt av mina gäster som skulle sälla sig till den skrikande massan inne på Ullevi och körde hemåt.
Vid en korsning small det till någonstans och precis samtidigt som smällen hoppade min bil iväg en bit så jag tappade Fantan jag satt och drack ur. Rakt ner i knät.
Jag tittade runt för att se vad som hänt. Hade någon krockat, eller!? Spännande, då måste jag ju se!
I backspegeln såg jag att det satt en person i bilen bakom med gapande mun och händerna på kinderna och DÅ först insåg jag att det var ju JAG som var påkörd. Tanken slog mig att göra en smitning - ja, trots att det inte var mitt fel. Visst hade väl det varit lite rebelliskt? Smita ifrån ersättningen;
-"Hahaha, där fick du din jäkla dumskalle! Du skall inte tro att du får ersätta MINA skador!" Vrooooooooooom!!
Fast nu var det inte därför utan för att jag hade ett blött skrev. Fantablött. Tänk om de trodde att jag kissat ner mig av skräck? Eller bara av ren inkontinens. Oavsett så ville jag inte att någon skulle tro att jag kissat ner mig, så eftersom barnens Späudomänparaply låg inom räckhåll fällde jag upp det och höll framför skrevet när jag gick ur.
Det måste ha sett väldigt naturligt ut.
I vilket fall så satt min dragkrok en bra bit in i bakomvarande bils front, den hade ställt till det rätt rejält men min bil hade inte en skråma, ( I alla fall ingen ny som gick att urskilja från alla de andra skråmorna ) så jag åkte hem för att laga mat. Och det gick sådär som ni såg i förra inlägget. Jag satte timern på 30 TIMMAR istället för minuter.
En händelserik dag. Jag tror jag skall skriva om tvätten sen.
Otacksamma små kräk!
Min 5-åring är utvisad på obestämd tid. Han är så tyken och uppkäftig mot mig så jag blir GALEN!
Om de små kräken bara visste!! Att jag spenderat oändligt långa smärtsamma timmar med att föda ut hans 35cm-i-omkrets-huvud. ALLT vi gör, äter, köper, kör är för deras skull! ALLT! Sedan den dagen han föddes har ALLT i mitt liv cirkulerat runt honom, och senare hans syskons, välbefinnande och så har den lille skitungen MAGE att ha attityd mot en?
HUR kommer det sig att man står ut med sina barn, egentligen? Man måste ju få någon typ av personlighetsstörning i samma sekund som det 35 cm stora huvudet kommer ut.
Pling säger hjärnan "-Nu skall jag spendera resten av livet med att ta skit från de små kräken som man gör ALLT för och skulle gå i döden för. Japp, det skall bli kul"
Om de små kräken bara visste!! Att jag spenderat oändligt långa smärtsamma timmar med att föda ut hans 35cm-i-omkrets-huvud. ALLT vi gör, äter, köper, kör är för deras skull! ALLT! Sedan den dagen han föddes har ALLT i mitt liv cirkulerat runt honom, och senare hans syskons, välbefinnande och så har den lille skitungen MAGE att ha attityd mot en?
HUR kommer det sig att man står ut med sina barn, egentligen? Man måste ju få någon typ av personlighetsstörning i samma sekund som det 35 cm stora huvudet kommer ut.
Pling säger hjärnan "-Nu skall jag spendera resten av livet med att ta skit från de små kräken som man gör ALLT för och skulle gå i döden för. Japp, det skall bli kul"
onsdag 29 juli 2009
Lite info om ingifta släkten.
Jag måste berätta lite om Assyrier.
Vi planerar just nu min svågers bröllop som går av stapeln i vår och det är för mycket konstigheter för att behålla i min skalle.
Bröllopet är mannens. Hans familj betalar, planerar och bestämmer. Och därmed har jag talan i det hela eftersom jag är urgift ur min egen släkt och numer tillhör hans. ( Jahni. Som betyder "typ", typ på assyriska. )
Man bor hemma tills man gifter sig och innan bröllopet ordnar/köper mannen en bostad till sig och sin blivande fru, som flyttar dit han väljer. Hon är dock med och väljer ut möbler och prylar till hemmet. Som mannens familj betalar. Vi blivande svägerskor är med och väljer ut/betalar brudklädseln. I vinter är en svägerskaresa inplanerad till Turkiet för att shoppa klänningar åt halva släkten. Då åker vi på en weekend och spenderar all tid hos sömmerskor, kanske får vi tid för en kebab också men sedan blir det hemresa med 20 balklänningar i bagaget
Bröllopet planeras således av mannens familj som bjuder dem de behagar, sedan upplyses den blivande brudens far om hur många och vilka han får lov att bjuda och när bröllopet blir av.
Min man, som är precis i mitten av en syskonskara på 9 st, är inte som de andra. Han bodde inte hemma när vi träffades, han har knappt någon koll på sina egna traditioner. Jag vet mer om dem. Han är lite annorlunda. Det skulle inte funka annars. Det fattar ni, va?
Vi planerar just nu min svågers bröllop som går av stapeln i vår och det är för mycket konstigheter för att behålla i min skalle.
Bröllopet är mannens. Hans familj betalar, planerar och bestämmer. Och därmed har jag talan i det hela eftersom jag är urgift ur min egen släkt och numer tillhör hans. ( Jahni. Som betyder "typ", typ på assyriska. )
Man bor hemma tills man gifter sig och innan bröllopet ordnar/köper mannen en bostad till sig och sin blivande fru, som flyttar dit han väljer. Hon är dock med och väljer ut möbler och prylar till hemmet. Som mannens familj betalar. Vi blivande svägerskor är med och väljer ut/betalar brudklädseln. I vinter är en svägerskaresa inplanerad till Turkiet för att shoppa klänningar åt halva släkten. Då åker vi på en weekend och spenderar all tid hos sömmerskor, kanske får vi tid för en kebab också men sedan blir det hemresa med 20 balklänningar i bagaget
Bröllopet planeras således av mannens familj som bjuder dem de behagar, sedan upplyses den blivande brudens far om hur många och vilka han får lov att bjuda och när bröllopet blir av.
Min man, som är precis i mitten av en syskonskara på 9 st, är inte som de andra. Han bodde inte hemma när vi träffades, han har knappt någon koll på sina egna traditioner. Jag vet mer om dem. Han är lite annorlunda. Det skulle inte funka annars. Det fattar ni, va?
tisdag 28 juli 2009
Jag har rastsällskap.
Ernst, en katt och en korsordstidning. De unga tjejerna på jobbet ( de med jättelånga acrylnaglar och som säger "ba" hela tiden ) tycker nog att jag är jättefräsig.
Väder. Väder. Väder.
Jag vaknade tidigt och det kändes som om det var något fel. Blå himmel och sol!? Men så gick det en timme och så var ordningen återställd; mörka moln på väg in och inte en strimma sol någonstans. Puh!
Det kommer nog att bli någon vecka i augusti med 20 grader, sol och snålblåst och då kommer alla ändå säga att "Jodå, sommaren 2009 var allt fin. Vi hade ju de där veckorna i juni och sen kunde man ju vara utomhus en liten stund i augusti"
Tur att folk inte är så kräsna. Själv har jag satt in en massa krukor under tak, bara så jag skall ha något att vattna.
Det kommer nog att bli någon vecka i augusti med 20 grader, sol och snålblåst och då kommer alla ändå säga att "Jodå, sommaren 2009 var allt fin. Vi hade ju de där veckorna i juni och sen kunde man ju vara utomhus en liten stund i augusti"
Tur att folk inte är så kräsna. Själv har jag satt in en massa krukor under tak, bara så jag skall ha något att vattna.
söndag 26 juli 2009
Tillbaka i vardagen igen.
Efter en slitsam helg. Jag längtar efter barnen så det värker i hjärtat och timmarna tills jag får dem tillbaka känns som en evighet. Dock vet jag att jag kommer vilja lämna bort dem igen i morgon...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)