Kan jag bara få lägga in en sak till om mitt äldsta fantastiska barn? ...ok, vem fan ska hinna svara...

"Mamma vet du vad Sean Banans låt egentligen handlar om?"

"Eh...nej...det vet jag inte..."

"Att varje människa skall kunna vara kung på sitt eget sätt. Man kan välja att vara mäktig om man vill, man behöver inte ha en krona på huvudet och man behöver inte vara som alla andra"

Ok, nästa inlägg skall handla om något annat men hallå...hållåååå, liksom!

Jag skyller väl på stress då...

Idag var min äldste son med mig på jobbet. Vad fan hände där?! Hur fick jag en så jäkla trevlig unge? Oblyg, initiativrik och med en slutledningsförmåga som sätter många i skuggan. Subjektivt har han ju alltid varit fantastisk. Nu är han det ju rent objektivt också.

Ja, jag är heeelt opartisk.

Det ger mig dåligt samvete. Hur kan jag inte ha märkt att denna pojke i massan av barn därhemma är en liten person med stor personlighet. Hur fan kan jag inte ha fattat det förrän ungen snart fyller 8 år!?

Jag har hela tiden sagt att jag inte gillar bebisar och att jag sett fram emot att faktiskt umgås med ungarna. Men jag har väl inte haft någon plan för när jag tänkt börja med detta. Idag var en brutal påminnelse om att det verkligen är dags.

I vår åker jag, min man och min äldsting till Florens för att hälsa på min syster. Bara vi. Idag insåg jag att jag inte åker med min man och en av ungarna utan med två personer. Det är fan tragiskt hur trög jag är!

Jag kunde ju blogga mer kanske...

Eftersom jag är en så himla ärlig (mesig) människa har jag aldrig fuskat med dagistider. Jag börjar sent ibland och då lämnar jag alltså de två yngsta på väg till jobbet.

Då detta inneburit att de missat en stor del av den pedagogiska verksamheten så har nu personalen på förskolan bett mig att ändå lämna barnen tidigt när jag börjar sent.

Eftersom jag alltså är så mesig så blev jag helt rörd av detta, jag fällde nog en liten tår över hur snälla och omtänksamma de är om barnen på denna förskola. Det var lite annat ljud i piporna på den förra...

Men så till problemet;

I genomsnitt har jag nu 4 timmar per vecka helt för mig själv, helt ensam, helt legitimt. Denna första dag har jag mest bara suttit och förundrat konstaterat att det finns tystnad kvar i världen. Men sen då? Vad i herrans namn skall jag göra med allt detta överflöd av tid!?

Det blir aldrig som man tänkt sig!

Efter en del slösurfande på morgonen slog det mig att - om Storebror kollar upp en - har jag en signalröd flagga vajandes vid mitt namn just nu. Jag hade skrivit lite på Facebook om att invadera mellanöstern - eller norge - och plundra dem på olja, om att få en stor summa pengar av en icke namngiven muslim. Dessutom hade jag nog skrivit lite om Säpo.

Då tänkte jag mig liksom vidare i situationen; svarta stora bilar som sladdar in i Svenska Hjärtan, skrämmer livet ur mina barn och grannar och fängslar mig. De har svart kostym och pilotbrillor.

Såklart.

Sen blir jag flugen med AirforceOne - i ögonbindel- till Guantanamo där jag får sitta i en plåtlåda och bli jättevarm tills jag erkänner.

..och just då knackade det hårt på dörren. Jag blev brutalt avbruten i mina spekulationer och jag tror att det kom lite kiss.

När jag sedan öppnat dörren och svarat grannen att; "Javisst, klart du får låna sopkvasten" så kände jag mig lite besviken. Resten av dagen blev inte riktigt så spännande som jag tänkt..

Eller bara sov. Utan liknelser.

Lugnet hade precis lagt sig. Alla barnen låg i sina sängar och godnattsamtalen var nästan slut när min äldste son häver ur sig att han skall "sova som blattarna från Somalialand".

Allt som oftast gör dessa ungarna mig mållös men det här var liksom mer än vanligt och som den blida mor jag är fick jag ur mig; "Va!? Vad SA du?! Var faan har du hört det där!?"

Jag blev dock inte så förvånad över svaret.

Visst har man fördomar, det har alla, mest de som säger att de är fria från dem. Jag är fullt medveten om mina egna men de har jag skaffat själv. Det skall mina barn också göra så jag tänker protestera och förklara allt de påstår som verkar korkat tills den dag de själva väljer att inte lyssna på mig och ändå tro och tycka vad de vill. Med tanke på att den äldste är 7 år så har jag fortfarande makten att styra någorlunda över hans tankar och då vill jag att han skall veta att alla människor, djur och varelser på denna jord har lika värde och att alla är värda respekt trots att man kan tycka att de är väldigt annorlunda.

Framförallt skall ungen veta att i mångas ögon är han själv en blatte, halvturk som han är. Han såg inte det negativa i sin egen härkomst (jag har alltid och ofta präntat in i ungarna att de har lyckan att komma från 2 olika kulturer och att de själva är bevis på att olika kulturer fungerar ihop om man bara vill och försöker förstå och respektera varandra).

Häromdagen hörde jag dock av en av barnens kusiner att "på pappas sida är alla normala. På mammas sida finns svenskar"

Hygglo liksom.

Läggningen tog alltså bra mycket längre tid än vanligt och jag har nu lite att tänka över... Hemundervisning och total isolering för barnen?

Om man bara visste...

Söndagsångest

Svår sådan. Och då är jag inte bakis och jag gillar verkligen mitt jobb. Det är bara det att imorgon börjar det kl 6.30. Min kropp hatar och straffar mig varje gång jag tvingar upp den för de tidiga morgnarna Jag är ful och trött hela dagen och jag somnar i soffan kl 17.00 endast för att sen inte kunna sova på kvällen och...tja.

Ingen reklam, tack.

Detta står på min brevlåda. Ganska tydligt. En fin rostfri skylt på en vit brevlåda. Detta tolkar folk som "Lägg inget här i men gå gärna upp till dörren och ring på - vilken tid som helst, vilken dag som helst - och försök kränga strumpor, hälsosamma ne...chokladbollar, nya fönster, svindyrt kaffe, tavlor och vad fan det nu kan vara"

Märkligt.

Förresten slutade jag röka för 3 månader sedan. Igen. Och idag är en riktigt jävlig dag. Från att ha tyckt att det var plättlätt sedan dag 1 har jag velat röka 4 paket på raken idag. VAD är det frågan om?

Från början hade jag någon idé om att jag alltid var tvungen att ha cigaretter hemma för då skulle jag inte bli röksugen för jag kunde ju om jag ville. Eller något sånt.

Som tur var fattade jag ju efter ett tag hur det skulle sluta så jag doppade dem i diskvattnet och slängde dem sen.

(ja, ni icke-rökare, skratta ni. Man skulle lätt plocka upp cig ur soporna om man behövde. Men inte om de var dränkta för det skulle inte rent praktiskt gå att tända dem)

Idag sitter jag här och funderar på om man inte kan röka gamla löv i tidningspapper. Inte konstigt att man är arg på världen.

Jag tänkte att jag - efter ett halvår el vad det nu är - skulle spy lite galla över världen. Lite allmänt, utan ordentlig ordning i det hela.

Jag börjar med Lars Vilks. Snacka om ond jäkel! En skitstövel som försvarar sin ondska och brist på respekt för allt annat här i välden med "yttrandefrihet". Han kränker en stor religion och hånar deras profet. För att man får och kan.

Dumskallen retar upp halva världen och anses som ett mål för terroristdåd. Då släpar han med våra skattebetalda SÄPO och går in på Svenska mässan i GBG. "För han tänker minsann inte vara rädd". Ok. Men alla andra då? Du och Säposnubbarna var ju inte direkt ensamma därinne. När skall någon ta tag i denna smygterrorist? Usch 1!

Usch 2 är bristen på civilkurage! Och då i första hand gällande den mördade 4-åringen. I tidningen träder det fram ett vittne med namn. (jag hade hellre stendött än erkänt) Denna tragiska människa berättar att han såg en barnmobb jaga en 4-åring in i ett buskage.

Och då valde han att gå hem.

En vuxen människa.

Då finns det ju olika alternativ till varför;

Han vågade inte säga något.

Han tyckte inte att det var så farligt.

Han är efterbliven.

Eller så är han bara en medborgare i ett samhälle där man sköter sitt och inte lägger sig i.

Det enda som inte är oförlåtligt är om personen är efterbliven. Alla andra alternativ jag kan tänka mig skrämmer livet ur mig. Jag har ONT i hjärtat och verklig ångest efter att ha läst om detta. Det gör på riktigt ont i magen på mig att ens tänka att någon vuxen skulle ha struntat i att hjälpa mitt eget barn om han var i den situationen.

Jag vet inte HUR många ggr jag har skällt på andras ungar för de varit elaka. Och mina egna ungar behöver inte ens vara inblandade. Jag ryter till om någon okänd unge är elak mot en annan okänd unge. Jag vet heller inte hur många ggr jag har frågat ungar som grinat i affärer el dylikt var deras föräldrar är. Ofta har de dykt upp innan ungen ens hunnit svara, och de ggr jag skällt på andras stygga ungar har de antingen inte hört/brytt sig eller så har de tagit över mitt skällande.

Några få ggr har någon förnärmad förälder snäst åt mig att sköta mitt. Men så fan heller! Jag sköter mitt OCH ditt! Så som jag förväntar mig av andra vuxna människor att göra också! När jag inte ser så sköt mitt! Skäll på mina ungar om de förtjänar det!

De skall växa upp i en värld där folk bryr sig om rätt och fel och där man lägger sig i! Framförallt om det hindrar dem från att bli mördade. Ihjälslagna i en skogsdunge.

Förhoppningsvis kanske resten av syskonen slipper leva i misär nu. Tack vare. Eller på grund av.

Och Usch3 är Ghadaffi. (Som jag hela mitt liv trott hette Khadaffi. Så det tänker jag skriva.)

Ja, han var en vidrig mördare. En ond människa men en som kunde leva i sin villfarelse i.. var det 40 år? Alltså sjuk i huvudet.

Jag försvarar inte ett endaste smack av det han gjort - han är bortom ord. MEN hur FAN är människor bättre som torterar en annan människa till döds!? Han ber om nåd. Som han förvisso inte förtjänar men han ber också för sitt liv. Det förtjänar han att behålla. I fängelse för resten av sitt liv.

Man har sjunkit lika lågt när man plågar en människa till döds och sedan firar detta. Fira frihet. Visst. Men begrav karln och lev fritt då.

Så. Nu har jag spytt min galla. Jag är trött på att världen är så ond.