tisdag 20 april 2010

Och så var det barnen.

Och här har ni mina fantastiskt fina barn. I likadana kläder för det är väldigt glamouröst har jag fått förklarat för mig av Flygvärdinnan.

Och så är det också väldigt långt ifrån alla svarta små ärvda kostymer och lackskor som de andra ungarna hade. Bara det liksom.

( Och där åstadkom jag världens längsta länk till Flygis )




Och här kommer den. Tadaaaa...

I sann blygsam anda publicerar jag då en helt naturlig bild på mig så som jag går omkring en helt vanlig lördag. Dock är den lite, lite åverkad då jag blundande och dessutom fyrade av mitt allra bästa Bert Karssonsmile.




I samma blygsamma stil håller jag mig så i mitten på festlokalen medan ringdansen pågår runt mig och det ( trötta ) oranga barnet.


En timme senare var jag iklädd en annan klänning när jag hade den nuvarande närmre knäna än hakan. Det var lite distraherande att inte kunna släppa taget om tuttarna för att bibehålla någorlunda heder. Men det var kul så länge det varade.

måndag 19 april 2010

Ont, det gör ont.

Det var rent vidrigt att masa sig upp ur sängen idag när klockan ringde kl 05.15. Det var vidrigt. VIDRIGT!

Min kropp är öm efter helgen. Mina fötter och ben värker efter ovanan att gå i klackar. Mina revben är ömma efter det hårt snörade klänningslivet. Min hårbotten är öm efter alla hårnålar och allt extrahår. Mina öron är ömma efter oäkta glitterörhängen.

Det kostar på att ha kul.

Lite kostsamt är det kanske också för de gäster som inte kan ta sig hem till sina länder de bosatt sig i. De missar ju jobb och skolor och så har de inga rena trosor kvar. Och brudparet skulle ha varit på andra sidan jordklotet vid det här laget. Det är ju lite synd om dem. Och ganska kostsamt.

Fast nu ägnar vi oss åt mig. Och bilden på min klänning som svävar omkring ute i cyberrymden, för flera timmar sedan mailad till mig men ännu inte landad. Det kan vara svårt att ägna sig åt vardagssysslor tills den dyker upp här men vi får försöka göra vårt bästa.

söndag 18 april 2010

Ok. Det finns en del som gett upp.

Och nu är vi (de) i full gång.

lördag 17 april 2010

Vi här börjat så smått.

fredag 16 april 2010

Men imorgon...imorgon blir det bra.

Den dagen då 150 ingifta släktingar anländer till ett och samma hus är ingen bra dag att;

1: Glömma att sätta på nikotinplåster.
2: Lida av PMS
3: Drabbas av suspekt magbakterie.
4: Ha en sjuk Orange unge.

Det är däremot en bra dag att köra smiten på och sedan ägna kvällen framför tv:n med ett glas vin. Men i morgon...tänker jag i alla fall sätta på ett nikotinplåster.

onsdag 14 april 2010

Nu kan man undra vad radhusgrannarna tror. Och min mor och far...

måndag 12 april 2010

...to be continued...

Jag har inhandlat min nya pryl, ingen Iphone men en HTC Legend som jag är helt kär i. Som ni märker så bloggar jag ju sönder er... eller inte. Men nu är det ju mycket annat liksom ( och ja, jag skriver ofta det som ursäkt. Men det är ju alltså ofta rätt mycket annat. )

Katastrof. Min klänning är för lång. Min bulliga tyllkreation kommer att fälla, inte bara mig, utan de inom en radie av 4 meter ca. Men ingifta släkten hade lösningen. ( Då jag inte ville lämna ifrån mig den till en skräddare och riskera att jag inte hinner få den tillbaks i tid. )

-"Äjj-Käjj, do vet han Baberiba, han kan jättebra gardiner. Han kan hjälpa. Jag skall ringa, du kommer med mig i morgon!"
Mr Baberiba är mannen som alltid håller i den lilla näsduken och dansar först i ledet på alla fester. Han är alltid svettig och har en miljon söner som alla är lika svettiga. Han är väldigt glad men har hemskt arga ögonbryn.
Tydligen kan han sy gardiner.

Så jag och en svägerska ( tolk ) knallade hem till Mr Baberiba för utprovning. Jag var nervös.

Nej, jag var rädd.

Jag blev beordrad att byta om. -"Shaifo!" vilket betyder "Rappa på" Under provningen satt den Hennafärgade Fru Baberiba och pratade assyriska med mig, trots att jag berättade att jag inte fattade ett endaste ord hon sa. Då pratade hon bara högre. Och högre. Och min usla tolk drack kaffe och skötte inte alls sitt jobb.

-"Kanske imorgon färdig" sa Mr Baberiba medan svettpärlorna glittrade i pannan på honom.
Eventuellt får jag en svettig klänning i morgon. Eller så menade han att han skulle klippa sönder allt och sy en gardin av tyllapptäcke i morgon. Vem vet.

fredag 9 april 2010

Vill ni se något äckligt? Well, ni måste. En vattkoppa full av bakterier, stor som en enkrona. I kväll skall barnet rakas och bandageras. Det blir kul. Så himla kul. Men å andra sidan stänger det kanske inne lukten lite? Det vore skönt ätt kunna gosa med ungen utan att få kvaljningar.