Som motvikt till det vidriga räkningsbetalandet så har jag varit hos tandläkaren. Han är rätt stilig, min tandläkare. Nu när jag tänker efter så är han fanimej lik Ernst! ( nästa år kan jag smygfota )
I vilket fall; där får jag alltid beröm. För mina tänder är så himla bra och jag har aldrig några hål.
Med skinande vita, nypolerade tänder åker jag så stolt hem och packar undan tandtråd, munskölj, fluortabletter och eltandborste. Om 51 veckor tar jag fram allt igen. Tills dess funkar TePe Rak mjuk, några tag då och då.
torsdag 3 september 2009
Fina karl!
Ernst. Trivsamme, trivsamme karl! Vem i hela världen skulle komma på tanken att kalla döda fiskar för "de här små killarna"?
Ernst i Bohuslän om sommaren. Det är nästan som ett rus.
Ernst i Bohuslän om sommaren. Det är nästan som ett rus.
Enligt bvc har Orange magrat av och behö
Jag äter hellre bajs!
Jag hatar verkligen att betala räkningar! Av heeeela mitt hjärta! Det är det vidrigaste jag vet och jag är sur i en hel dag efteråt!
Och faktiskt inte för att alla ens surt förvärvade slantar flyger åt skogen utan för stunden då jag sätter mig för att utföra betalningarna är det största beviset i mitt liv på att jag är totalt förvirrad, oorganiserad och rörig.
VARJE gång tar det mig en evighet att hitta de där små kodbrickorna. VARJE gång måste jag försöka komma ihåg VAR jag skrev upp lösenordet som jag aldrig kommer ihåg. Sedan skall jag hitta alla jävla räkningar!
De flesta ligger där de ska, det är när min man hämtat posten.
Ofta ligger de under barnvagnen, i min handväska eller i bilen. Det är när jag hämtat posten.
Ibland ligger de ute, helt uppblötta, bakom toalettstolen har jag hittat en, i 5-åringens ryggsäck, i skafferiet, bland blöjorna och ibland finns de bara inte. Det är när barnen - trots att DE INTE FÅÅÅÅÅR - hämtat posten.
I början på VARJE månad sitter jag så och ringer runt till några företag. Några som jag VET att jag bör betala varje månad men bara inte kan hitta räkningarna från.
Så idag är så sista räkningen för augusti betald.
Tror jag.
Och faktiskt inte för att alla ens surt förvärvade slantar flyger åt skogen utan för stunden då jag sätter mig för att utföra betalningarna är det största beviset i mitt liv på att jag är totalt förvirrad, oorganiserad och rörig.
VARJE gång tar det mig en evighet att hitta de där små kodbrickorna. VARJE gång måste jag försöka komma ihåg VAR jag skrev upp lösenordet som jag aldrig kommer ihåg. Sedan skall jag hitta alla jävla räkningar!
De flesta ligger där de ska, det är när min man hämtat posten.
Ofta ligger de under barnvagnen, i min handväska eller i bilen. Det är när jag hämtat posten.
Ibland ligger de ute, helt uppblötta, bakom toalettstolen har jag hittat en, i 5-åringens ryggsäck, i skafferiet, bland blöjorna och ibland finns de bara inte. Det är när barnen - trots att DE INTE FÅÅÅÅÅR - hämtat posten.
I början på VARJE månad sitter jag så och ringer runt till några företag. Några som jag VET att jag bör betala varje månad men bara inte kan hitta räkningarna från.
Så idag är så sista räkningen för augusti betald.
Tror jag.
I morgon kanske...ja, imorgon skall jag vara snygg!
Jag gnäller alltid över att jag aldrig hinner göra mig i ordning på morgonen. Jag ser ut som fan själv allt som oftast.
Om jag ändå gör ett försök att använda mina svindyra fixgrejer ( ja, det är viktigt att det ser bra ut i sminkväskan ) så brukar jag ha mascara i pannan, eyeliner vid hakan och håret fullt av foundation. Därför att det alltid hänger tre ungar på mig.
Och nej, det är ingen som helst idé att låsa in sig för då blir alla bajjenödiga samtidigt och jag blir ändå utkörd i hallen och där finns ju Orange som gärna äter på mina pennor. Eller på mina hälsenor.
Men idag! Idaaag skulle jag minsann göra mig snygg som fasen! Alla tre är på dagis, Orange blev lämnad för första gången så jag skulle åka hem, läsa tidningen först och SEN bli oemotståndligt snygg!
Jag åkte hem. Träffade en granne och pratade med honom ett tag. Plockade undan efter barnens grisätna frukost. Satte en tvätt, läste faktiskt lite tidning och nu skall jag snart åka och hämta Orange igen.
Lika ful och anskrämlig som när jag lämnade honom. Men jag hade KUNNAT vara skitsnygg! Bara det, liksom.
Om jag ändå gör ett försök att använda mina svindyra fixgrejer ( ja, det är viktigt att det ser bra ut i sminkväskan ) så brukar jag ha mascara i pannan, eyeliner vid hakan och håret fullt av foundation. Därför att det alltid hänger tre ungar på mig.
Och nej, det är ingen som helst idé att låsa in sig för då blir alla bajjenödiga samtidigt och jag blir ändå utkörd i hallen och där finns ju Orange som gärna äter på mina pennor. Eller på mina hälsenor.
Men idag! Idaaag skulle jag minsann göra mig snygg som fasen! Alla tre är på dagis, Orange blev lämnad för första gången så jag skulle åka hem, läsa tidningen först och SEN bli oemotståndligt snygg!
Jag åkte hem. Träffade en granne och pratade med honom ett tag. Plockade undan efter barnens grisätna frukost. Satte en tvätt, läste faktiskt lite tidning och nu skall jag snart åka och hämta Orange igen.
Lika ful och anskrämlig som när jag lämnade honom. Men jag hade KUNNAT vara skitsnygg! Bara det, liksom.
onsdag 2 september 2009
Husköparfunderingar...
Det här med ingifta släkten... De har sådan himla heder. Eller näe, det är väl mer att de håller på rangordningen på något vis men oavsett så är det bra för mig.
Mängder av ingifta släktingar letar hus i områdena där vi bor. Råkar vi hamna på samma visning som några av dem så viker de sig. De drar sig ur helt eftersom vi har tre barn och snart inget hem. Det där gäller inte ens närmsta släkten utan varenda en man kan spåra något typ av släktband till. Skulle det vara så att vi spekulerar mot en familj med 4 barn och inget hem - då viker ju vi oss. Fast nu gör de ju aldrig så, de skulle aldrig våga.
När vi köpte vårt nuvarande hus var det en av dem som var här och tittade men vi hade ju småbarn och bodde i stan och det är ju ve och fasa för dem så de vek hädan för att vi skulle kunna få ner våra ungar på marken. Vilket vi ju också fick.
Om vi därför vidgar våra vyer lite och letar i de mest assyrpopulära områden så kommer svärfar att rensa bort varenda spekulant åt oss genom att använda sig av den där rangordningen.
Det är ju bra att ha en plan B. Eller mer en plan Ö kanske...
Mängder av ingifta släktingar letar hus i områdena där vi bor. Råkar vi hamna på samma visning som några av dem så viker de sig. De drar sig ur helt eftersom vi har tre barn och snart inget hem. Det där gäller inte ens närmsta släkten utan varenda en man kan spåra något typ av släktband till. Skulle det vara så att vi spekulerar mot en familj med 4 barn och inget hem - då viker ju vi oss. Fast nu gör de ju aldrig så, de skulle aldrig våga.
När vi köpte vårt nuvarande hus var det en av dem som var här och tittade men vi hade ju småbarn och bodde i stan och det är ju ve och fasa för dem så de vek hädan för att vi skulle kunna få ner våra ungar på marken. Vilket vi ju också fick.
Om vi därför vidgar våra vyer lite och letar i de mest assyrpopulära områden så kommer svärfar att rensa bort varenda spekulant åt oss genom att använda sig av den där rangordningen.
Det är ju bra att ha en plan B. Eller mer en plan Ö kanske...
Och vad gör ni?
Jag kommer att spendera den närmsta timmen med att stirra på denna...Pulp Fictionrekvisita?
tisdag 1 september 2009
Mer bling till mig!
Min man har tappat sin vigselring. Och nu tänkte jag såhär; eftersom han är så jäkla klantig så förtjänar han en billig skitring. Den han tappade var i Platina och var dyrare än min vigselring och min förlovningsring tillsammans.
Så som straff köper vi honom en billig silverring och jag tar försäkringspengarna och köper en FET diamant.
En belöning för att jag lyckats hålla ordning på min egen ring i alla dessa år. ( Att det mest beror på att den ligger säkert i smyckesskrinet och sällan används har ju egentligen inte med saken att göra! )
Så som straff köper vi honom en billig silverring och jag tar försäkringspengarna och köper en FET diamant.
En belöning för att jag lyckats hålla ordning på min egen ring i alla dessa år. ( Att det mest beror på att den ligger säkert i smyckesskrinet och sällan används har ju egentligen inte med saken att göra! )
Gääääsp!
Vi såg Pettson och Findus igår. Jag och Mellan - med den pipiga rösten, och Stor - han den coole.
Filmen var sååå trist. Och så var det så mörkt i salongen och den var såååå....zzzzzz..
-"Mamma!" piper något gällt till vänster om mig och jag studsar till.
-"SOV inte"! piper det vidare. Argt.
Detta följdes av spritt fnitter i salongen och jag genomled resten av filmen i vaket tillstånd. Jag koncentrerade mig på hönan för den lät misstänkt lik Mona Seilitz. Gubben Pettson var såå sävlig och trög och katten Findus spelades av något barn som läste innantill.
Hade inte min Stor nästan blivit påkörd av en spårvagn på väg till bilen efteråt, så hade jag nog somnat vid ratten.
Tacka vet jag Bommes ( mormors ) högläsning ur böckerna!
Filmen var sååå trist. Och så var det så mörkt i salongen och den var såååå....zzzzzz..
-"Mamma!" piper något gällt till vänster om mig och jag studsar till.
-"SOV inte"! piper det vidare. Argt.
Detta följdes av spritt fnitter i salongen och jag genomled resten av filmen i vaket tillstånd. Jag koncentrerade mig på hönan för den lät misstänkt lik Mona Seilitz. Gubben Pettson var såå sävlig och trög och katten Findus spelades av något barn som läste innantill.
Hade inte min Stor nästan blivit påkörd av en spårvagn på väg till bilen efteråt, så hade jag nog somnat vid ratten.
Tacka vet jag Bommes ( mormors ) högläsning ur böckerna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)