Jag har en ny telefon. Eller...jag har en ny apparat som jag tror att man kan ringa ifrån, dock är den funktionen inte helt lättåtkomlig.
Man kan göra ALLT förutom det jag vill kunna; ringa och mobilblogga. Eller jo, man KAN mobilblogga men jag får det INTE att funka! Jag blir galen! Och så är det bara touchskärm, inte en jävla knapp någonstans. Bara en pinne att peta med. Och telefonen fattar trögt och jag vet inte hur man går tillbaks ETT steg i menyn utan måste börja om hela tiden.
Jag är tekniskt efterbliven!
onsdag 12 augusti 2009
tisdag 11 augusti 2009
Jag ser ljuset i tunneln!
Fast å andra sidan var där aldrig särskilt mörkt. Men sådär halvdant är inte min grej.
Anyway; vi har hittat ett hus vi vill ha! Vi har inte ens sett det än men vi skall på visning på måndag och det är ett fantastiskt, barnvänligt kedjehusliknande hus i två våningar på en gavel ( ja, jag vet, vi ville ju ha enplans men nu råkar detta vara PERFEKT för oss ) med 3 sovrum plus allrum uppe och ett sovrum och resten nere.
Preciiis lagom mycket renovering, lite färg, något nytt golv här och var och ett nytt kök ( som vi INTE tänker göra själva ). Perfekt!
Det ligger inte alls i området vi tänkt oss men vi har vidgat våra vyer en liten, liten aning och upptäckte att det är rena vrakpriserna på andra sidan vägen. Typ.
Och dessutom skall jag på en ganska lång bilresa till helgen ( jag lär återkomma om detta ) och idag när jag kom hem från jobbet hade min man totalpimpat vår älskade stooora bil totalt inför denna resa.
Numer sitter där 2 skärmar med varsin dvdspelare/USBspelare och till dessa är två konsoller kopplade med inbyggda spel!
Fantastiskt! Verkligen helt fantastiskt!
Anyway; vi har hittat ett hus vi vill ha! Vi har inte ens sett det än men vi skall på visning på måndag och det är ett fantastiskt, barnvänligt kedjehusliknande hus i två våningar på en gavel ( ja, jag vet, vi ville ju ha enplans men nu råkar detta vara PERFEKT för oss ) med 3 sovrum plus allrum uppe och ett sovrum och resten nere.
Preciiis lagom mycket renovering, lite färg, något nytt golv här och var och ett nytt kök ( som vi INTE tänker göra själva ). Perfekt!
Det ligger inte alls i området vi tänkt oss men vi har vidgat våra vyer en liten, liten aning och upptäckte att det är rena vrakpriserna på andra sidan vägen. Typ.
Och dessutom skall jag på en ganska lång bilresa till helgen ( jag lär återkomma om detta ) och idag när jag kom hem från jobbet hade min man totalpimpat vår älskade stooora bil totalt inför denna resa.
Numer sitter där 2 skärmar med varsin dvdspelare/USBspelare och till dessa är två konsoller kopplade med inbyggda spel!
Fantastiskt! Verkligen helt fantastiskt!
söndag 9 augusti 2009
Hur fasen gjorde man? Ringde folk eller!? Så galet!
Det absolut ENDA sättet att få mig ur soffan när jag väl satt mig är att inte ta med laddaren till datorn. För då måste jag ju.
Jag vet inte hur ( eller ens OM ) jag levde innan datorerna gjorde sin entré.
Jag vet inte hur ( eller ens OM ) jag levde innan datorerna gjorde sin entré.
lördag 8 augusti 2009
Eftersom det känns som om ni måste veta....
Ja, just det; Varför jag är så trött?
För att det finns ett stup hemma hos min svärmor och svärfar. Ok, inte ett stuuup, kanske. Men ett litet stup. Om man är runt en meter lång.
Många av oss har påpekat under åren att det behövs något slags staket där för att skydda barnen. Det har alltså inte blivit av och igår for min 3-åring ner där. Rakt ner på stenbeläggningen med huvudet före. Jag går sönder när barnen slår sig, jag får ondare än dem och lider och vill slå den jävel som råkar stå närmast eller som man skulle kunna klandra det allra minsta lilla.
Men jag kan behärska mig lite. Fast inte helt.
I vilket fall så hade jag ju inte träffat min man på hela veckan så vi satt uppe lite för länge och pratade och sedan satte jag klockan på ringning varje timma för att gå upp och titta till 3-åringen . Och sen skulle jag ju upp och jobba.
Jag är i desperat behov av sömn och därför blir inläggen därefter. Jag lovar att inte skriva mer i kväll.
För att det finns ett stup hemma hos min svärmor och svärfar. Ok, inte ett stuuup, kanske. Men ett litet stup. Om man är runt en meter lång.
Många av oss har påpekat under åren att det behövs något slags staket där för att skydda barnen. Det har alltså inte blivit av och igår for min 3-åring ner där. Rakt ner på stenbeläggningen med huvudet före. Jag går sönder när barnen slår sig, jag får ondare än dem och lider och vill slå den jävel som råkar stå närmast eller som man skulle kunna klandra det allra minsta lilla.
Men jag kan behärska mig lite. Fast inte helt.
I vilket fall så hade jag ju inte träffat min man på hela veckan så vi satt uppe lite för länge och pratade och sedan satte jag klockan på ringning varje timma för att gå upp och titta till 3-åringen . Och sen skulle jag ju upp och jobba.
Jag är i desperat behov av sömn och därför blir inläggen därefter. Jag lovar att inte skriva mer i kväll.
Jag har ingen kontroll alls längre.
Barnvakt är ju bra. Det är ju bra att man har så många som gärna passar. DET är bra.
MEN; Idag när jag kom för att hämta ungarna efter jobbet var klockan ca 19.00. Jag möttes av en nyduschad 5-åring som glatt berättade att han fått tvätta håret med schampoo utan öronproppar för en gångs skull. Vilket är skitsämst om man - som han - har inopererade rör i öronen.
Suckande frågade jag efter mina andra två. -"De sover i bilen" svarade en av husets innevånare. Bilen som stod parkerad på vändplanen utanför huset, mitt i solen, som ingen hade uppsikt över och som hade stängda fönster och dörrar. I de sekunderna det tog för mig att kasta mig ut till bilen kände jag en skräck jag aldrig upplevt förut.
När jag så äntligen kom fram till bilen insåg jag att den var tom och blev ÄNNU mer skräckslagen. Någon hade tagit mina barn ur den olåsta bilen och benen bara vek sig under mig. En av barnens tonåriga kusiner hade hört när jag blev upplyst om att barnen sov i bilen och kom ut för att säga att de inte alls var där utan nere i trädgården. Med sin farmor, farbror och faster.
Tårarna forsade och jag är övertygad om att denne stackars kusin funderade på att ringa psykakuten.
Jag fick samla mig ett bra tag innan jag kunde gå ner i trädgården. Där mina barn var, säkra och sovande. Och de hade sovit i snart 2 timmar. Och klockan var runt sju på kvällen...
Jag själv är så trött så jag vill gråta! Jag HAR gråtit, nu värker det bara i hela kroppen och jag tänkte gå och lägga mig så fort ungarna somnat för en god nattsömn på 12 timmar eller nåt.
Men två av barnen är ju skitpigga så här sitter jag. I soffan och dricker kaffe och är förtvivlad över att jag inte längre är med mina barn dygnet runt. Att inte det är JAG som har kontrollen. Jag som känner dem allra mest och som vet hur man skall göra.
När jag är på jobbet måste jag tvinga mig att inte tänka på barnen och vad de gör för jag får ont magen. På riktigt. För ingen kan ta hand om dem som jag kan! INGEN!
Och ja, att jag är så utmattad så jag kan svimma vilken sekund som helst späder ju på mitt gråtmilda sinne just nu. Jag fattar faktiskt det.
Men det är jobbigt i alla fall!
MEN; Idag när jag kom för att hämta ungarna efter jobbet var klockan ca 19.00. Jag möttes av en nyduschad 5-åring som glatt berättade att han fått tvätta håret med schampoo utan öronproppar för en gångs skull. Vilket är skitsämst om man - som han - har inopererade rör i öronen.
Suckande frågade jag efter mina andra två. -"De sover i bilen" svarade en av husets innevånare. Bilen som stod parkerad på vändplanen utanför huset, mitt i solen, som ingen hade uppsikt över och som hade stängda fönster och dörrar. I de sekunderna det tog för mig att kasta mig ut till bilen kände jag en skräck jag aldrig upplevt förut.
När jag så äntligen kom fram till bilen insåg jag att den var tom och blev ÄNNU mer skräckslagen. Någon hade tagit mina barn ur den olåsta bilen och benen bara vek sig under mig. En av barnens tonåriga kusiner hade hört när jag blev upplyst om att barnen sov i bilen och kom ut för att säga att de inte alls var där utan nere i trädgården. Med sin farmor, farbror och faster.
Tårarna forsade och jag är övertygad om att denne stackars kusin funderade på att ringa psykakuten.
Jag fick samla mig ett bra tag innan jag kunde gå ner i trädgården. Där mina barn var, säkra och sovande. Och de hade sovit i snart 2 timmar. Och klockan var runt sju på kvällen...
Jag själv är så trött så jag vill gråta! Jag HAR gråtit, nu värker det bara i hela kroppen och jag tänkte gå och lägga mig så fort ungarna somnat för en god nattsömn på 12 timmar eller nåt.
Men två av barnen är ju skitpigga så här sitter jag. I soffan och dricker kaffe och är förtvivlad över att jag inte längre är med mina barn dygnet runt. Att inte det är JAG som har kontrollen. Jag som känner dem allra mest och som vet hur man skall göra.
När jag är på jobbet måste jag tvinga mig att inte tänka på barnen och vad de gör för jag får ont magen. På riktigt. För ingen kan ta hand om dem som jag kan! INGEN!
Och ja, att jag är så utmattad så jag kan svimma vilken sekund som helst späder ju på mitt gråtmilda sinne just nu. Jag fattar faktiskt det.
Men det är jobbigt i alla fall!
Enorma karriärkliv...
Mitt jobb är ett sommarvikariat som tar slut den sista september. Igår kom dock min chef fram och undrade om jag var intresserad av att jobba kvar.
-"För att du är en sådan fantastiskt tillgång och en sådan otroligt bra och trivsam person." sa hon inte. Men hon tänkte säkert så. Så jag blev självklart glad och tackade ja!
Efter att ha jobbat inom restaurang hela livet känns det rätt underbart att ha ett annat vanligt knegarjobb - jobba halvtid - och ändå få ut lika mycket som en HELTID, and then some, inom restaurang.
Restaurang suger!
-"För att du är en sådan fantastiskt tillgång och en sådan otroligt bra och trivsam person." sa hon inte. Men hon tänkte säkert så. Så jag blev självklart glad och tackade ja!
Efter att ha jobbat inom restaurang hela livet känns det rätt underbart att ha ett annat vanligt knegarjobb - jobba halvtid - och ändå få ut lika mycket som en HELTID, and then some, inom restaurang.
Restaurang suger!
fredag 7 augusti 2009
Vad fasen har jag GJORT!?
Idag kommer resten av min familj hem! Jag längtar ihjäl mig och Orange verkar rätt förvirrad när han kryper runt i storebrorsornas rum och utstöter läten som nog betyder: -"Var äääääääär ni!?!?"
Tyvärr jobbar jag idag så jag kommer inte att träffa dem förrän ikväll men innan jobbet, alldeles snart, skall jag köra runt på ingifta släkten. Ett gäng skall till stranden, ett annat till svärmor, några skall till kusiner.
-"Det är ju jättebra att ni köpt så stor bil, vi är ju så stor släkt" sa en svägerska nöjt. En svägerska i en familj med 4 barn. Som har EN gammal skrothög, som inte rymmer hela den egna familjen ens.
Och sen skall jag lämna bilen hos svärmor så att någon av svågrarna kan hämta de 5 som kommer med tåget. -"Så behöver vi ju bara hämta med EN bil".
Ok, det får gå den här helgen. Jag sätter ner foten på måndag men just den här helgen måste ingifta släkten passa mina barn då både jag och min man jobbar... Så jag biter ihop ett litet tag till. Eller säljer bilen igen för det här funkar ju bara inte!
Tyvärr jobbar jag idag så jag kommer inte att träffa dem förrän ikväll men innan jobbet, alldeles snart, skall jag köra runt på ingifta släkten. Ett gäng skall till stranden, ett annat till svärmor, några skall till kusiner.
-"Det är ju jättebra att ni köpt så stor bil, vi är ju så stor släkt" sa en svägerska nöjt. En svägerska i en familj med 4 barn. Som har EN gammal skrothög, som inte rymmer hela den egna familjen ens.
Och sen skall jag lämna bilen hos svärmor så att någon av svågrarna kan hämta de 5 som kommer med tåget. -"Så behöver vi ju bara hämta med EN bil".
Ok, det får gå den här helgen. Jag sätter ner foten på måndag men just den här helgen måste ingifta släkten passa mina barn då både jag och min man jobbar... Så jag biter ihop ett litet tag till. Eller säljer bilen igen för det här funkar ju bara inte!
torsdag 6 augusti 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


