Tapeter.

Lite tapetvisning:




Det gröna bladverket kommer att bli helt fantastiskt i vårt vardagsrum! Eventuellt blir det en lika fantastisk gräsmatta i stället. Jag köpte båda.... Jag KUNDE bara inte bestämma om gräs eller blad är trevligast att glo på hela långa vintern... ( Jag hittade ingen bild på gräset )

Ovanstående är från Decor Maisons kollektion Saga och är galet snygg med älgar och oranga rävar. Den kommer att sitta i rummet som delas av 3-åringen och Orange.

I vårt sovrum blir det en randig ( i vitt, brunt och rött - som jag till slut hittat ) Hittar dock ingen bild på nätet på den heller.

Det var det. Som är klart. Jag skall pussla ihop ett lite urval som finns som förslag till resten.

Min religion...

...är färg och tapeter. Och jag är mitt i paradiset. Mitt Mekka är tapetavdelningen. Och när jag hamnar där är jag inte helt enkel att ha att göra med.

I vanliga fall är jag en rätt enkel kund. Jag förstår mycket väl att personalen i kassan på Ica är bittra, jag har full förståelse för att personalen i klädbutiker är uttråkade och dryga - hur kul kan det vara, liksom? Men tapeter och färg!?

Jag har spenderat ett par dagar bläddrandes i tapetböckerna och jag upplever sann lycka. Tills jag frågar personalen om hjälp.
-"Jag vill ha en tapet som är randig i rött, vitt och brunt och den skall vara lite "svulstig" i stilen"
En enkel fråga, alltså.
-"Hmm...oj, ingen aning....vad tror du om den här:" svarar den butchiga målarkvinnan ointresserat och visar någon rosablommig CarlLarssonaktig rulle.

Vad fasen!? För det första kan hon alltså inte sortimentet utantill! För det andra verkar hon dessutom ointresserad av att lära sig det! För det tredje fattar hon ju inte ens vad jag är ute efter! DET är tapethädelse och jag kan inte köpa tapeter av sådant folk! När jag ligger i min säng och tittar på min vackra vägg skall den var köpt utav någon som inser dess enorma betydelse!

Och så där är de allihop! Jag har varit i 6 butiker och förvisso hittat tapeter jag vill ha i dem alla men jag kan ju inte köpa dem! De kommer att föra med sig denna okristliga nonchalans in i min radhusidyll och så kan man ju inte ha det!

Jag får snart starta Jihad mot tapethädarna!

Om jag hänger på en strap-on, då?

Vi träffade en av min mans gamla kompisar idag. En sådan där mörkhårig som pratar konstigt och har en fru som är till för barnafödsel, utfodring och avsugningar på beställning. En sån. Ni vet.

Min man: -"Vi har varit och beställt tapeter och så idag"
Grottmannen: -"Bra. Vem skall tapetsera åt er?"
Min man: -"Hon". Och han menade mig.
Grottmannen: -"Mäh!? Hahaha, nej. Vem?"
Jag: -"JAG skall tapetsera!" ilsken som fasen för jag vet ju redan vad som skall komma.
Grottmannen -"Mäh, vaddå DU? Jaha, är det mönster i tapeten, då? För man kan ju inte bara smacka upp den vettu, man måste mäta och klippa och så. DU kan väl inte tapetsera! Lägg av...jag har en polack..." förklarade han. I samma tonfall som man skulle använda till en treåring.
-"Snälla" fortsatte han. - "Lägg av nu! Kvinnor kan fan inte tapetsera!" följt av ett rått skratt.

Alltså.... Jag vill slåss! En käftsmäll eller fem. För att jag saknar pitt så kan jag alltså inte sätta upp tapeter??

Om Talibaner och andra efterblivna varelser känner HÄLFTEN av den ilska jag känner över någon annans synsätt och fördomar så förstår jag att de vill spränga hela världen. Jag fattar. Verkligen.

Men VI har rätt. När skall de fatta DET?

En produktiv dag.

Ena byrån år såld. Till en fullt normal man.

Nu känns det ändå inte som om någon större balans är uppnådd idag. Vi har kollat på kök och färg och tapeter till hela lilla radhuset. Lite mer ut än in kan man ju säga.

Första kökstället; JÄKLAR vad den kvinnan gått säljarutbildningar. Hon avvek inte EN millimeter från protokollet, hon gjorde ALLT "rätt" Jag stendog av tristess redan efter det första "avväpnande skämtet". Steg 1 i kursen. Ok...de hade väl förvisso snygga kök. Men nej.

Vidare till köksställe två; en lagom presentabel karl i sina bästa år ( min ålder ) plockade fram ett helt fantastiskt snyggt kök och lät mig sen tro att det var jag som valt hela skiten. Han borde HÅLLA i kursen!

Köksställe tre; en mesig 12-åring som plockade fram ett helt kök i valnöt - trots att jag sagt att jag INTE ville ha träkök - med stenskiva. När jag sagt att jag absolut inte vill ha sten. Sen frågade han om vi ville ha kaffe 11 ggr. Kaffe säljer inte ett träkök med marmorbänk till mig. Han försov sig troligen till kursen.

Dåså. Om jag då beställer kök nr 2 idag så hinner vi väl få det på 3 veckor? Och sedan byta kök på 4 dagar, va?
Jag vet ju att allt löser sig för oss så jag är optimistisk. Det kommer att funka.

Blocket.se. Ett tillhåll för mentalsjuka!?

Jag har en del annonser på Blocket. Folk som läser Blocketannonser är fullkomligt efterblivna.

Jag har en annons på en massa möbler. Den innehåller också en massa bilder. På möblerna som säljs. Det kändes lämpligt.

Ett mejl löd:

Hej! Bredvid skåpet finns en byrå.....??????
MvH Pia.

Mitt svar löd:

Hej Pia.

Ja.... tack för upplysningen. Eller vad det nu var.
MvH Äjj-Käjj.

Varpå Pia SVARADE (!?)

Tack för det extra besväret.
MvH Pia

Alltså....va?

Det ringde en kvinna på annonsen om soffan och lämnade ett meddelande. När jag sen ringde upp henne:

Konstig kvinna: -"Jahaaa, ja, hej! Vilken soffa?!
Jag: -"Eh, ja, den mörkgråa. Den du ringde på"
Konstig kvinna: -"Åh, jaha, den. Jag gillade inte den"
Jag: -"Men...va?? Varför ringde du om soffan då??"
Konstig kvinna: -"Jag vet inte. Kan jag ringa dig?"
Jag: -"Nej, tack. Hejdå"

En konstig man ringde sen på soffan:

Konstig man: -"Jag skulle vilja ha din soffa fast kanske ljusare"
Jag: -"Ok, fast nu är MIN soffa mörkgrå"
Konstig man: -"Men jag vill ha ljusare"
Jag: -"Men jag HAR ingen ljusare! Jag har en mörkgrå!!"
Konstig man: -"Ok. Kanske 1000 kronor?"
Jag: -"Kanske inte. Hejdå"

Jag ger inte upp! Nävver, ävver!

Jag suger dessutom på ekologi.

Hela familjen gav sig idag ut i butikerna i ett försök att vara harmoniska och familjära. Vi skulle minsann till billighetsaffären Ö&B för deras billiga flyttkartonger. Vi skulle ju inhandla sparsamt med lördagsgodis och bara umgås. Bland folk.

Jag är fullkomligt dum i huvudet. Efterbliven. På riktigt.

Redan på väg till Ö&B stannade vi till på något ställe och råkade köpa en ny säng. En skitsnygg sängram i Wenge och nya madrasser. Redan där tröttnade ju ungarna på familjelivet och for omkring och rev ner varenda jäkla glaslykta i hela butiken, prislapparna på alla sofforna blev ommöblerade och de slet upp de snygga bäddningarna.
När vi skulle gå hade vi slarvat bort 3-åringen och hittade honom till slut i en garderob där han sparkat sönder en skjutdörr och rivit ner alla galgar. Plus stången de hängde på.

När vi efter hundra stopp så äntligen kom fram till målet; Ö&B så var vi så utmattade att ungarna fick ta hur mycket godis de ville - bara de var stilla - och tysta i två sekunder. När jag kom fram till kassan var vagnen full av skit jag knappt visste vad det var med jag orkade inte gå tillbaks med grejerna så jag betalade apatiskt för barnpuder, plastindianer, pepparkakor, grytlapp, plastpåsar, knäckebröd och vad fan det nu mer var ungarna stoppat i.

Det går sådär med mitt nya familjära och ekologiska leverne.

Hur skall detta gå!?

Vi packar och övar oss på det annalkande radhuslivet. Därför år vi tacos idag. Mitt bland alla kartonger.

Men man skall väl egentligen äta tacos på fredagar?
Och eftersom vi inte alls gillar Texmexsmak, tacosmak, salsa eller guacamole så åt vi nog inte ens tacos.
Vi åt köttfärs i libabröd med lite hackade grönsaker och västerbottenost. Och kebabsås.

Ok, vi kan inte det här med tacos.

Igår försökte vi oss på fredagsmys. För det har minsann radhusfamiljer. Hur i hela helsike någon kan tycka det är mysigt?? Övertrötta ungar som slåss, popcornkrig och saft i hela jävla soffan. Ungskrällena rök i säng och jag halvdog i den saftblöta soffan med min vinbox.

Vi suger verkligen på radhusliv!

Nej, jag har faktiskt inget viktigare att göra just nu än detta.

Det är ju så jäkla snyggt med glasögon! Jag hade det för evigheter sedan, i tonåren men det var inte riktigt lika snyggt då.
Mina första - när jag var 6 år - var ett par silvriga pilotbågar. För sådana hade farfar och han var snygg. De klädde honom. De klädde däremot inte en 6-åring utan framtänder riktigt lika bra.

Allteftersom Fredrik i min klass slog sönder par efter par så utvecklade jag min goda smak. Jag gick över till knallblå plastbågar, testade rosa dito och fulländade min look med ett par röda, skotskrutiga, stooora bågar, som täckte halva mitt spinkiga ansikte.

Min ena syster jobbade också hon på sin goda glasögonsmak. Ett tag hade hon ett par orangefläckiga som både hon och mamma envisades med att kalla bärnstensfärgade. Hm. Orange säger jag.

Efter några år började glasögonen vara svåra att se med och efter många reklamationer fick jag så reda på att jag har två synfel som tar ut varandra och gör att jag har perfekt syn. Korrigerades ena felet så såg jag ju suddigt och jag blev därmed av med min viktigaste accessoar.

Nu vill jag ha den tillbaks! Så här på ålderns höst borde jag ju ha fått någon lätt närsynthet men för säkerhets skull tänker jag fuska på testet!

Tur man har en golare till unge!

Jag avskyr mina jobbhelger ( som också innefattar antingen fredagen eller måndagen )! Jag hinner knappt se röken av familjen alls men för att hitta det positiva i det hela så ger det ju mina pojkar tydligen ett bra tillfälle att bonda. Eller konspirera. Hur man nu vill se det.

När jag kom hem idag bombarderades jag av 5-åringen:
-"Mamma, får jag spela det där spelet, mamma, mamma?!"
Samtidigt pep 3-åringen något med sin gäll röst och Orange klängde och utstötte sina ljud.
-"Mamma, det där spelet, kan jag få spela, snälla. Mamma! MAMMA!? Får jag??"

-"VILKET spel menar han?" frågade jag min man. Som stod med händerna långt nerkörda i fickorna och såg stendum ut.
-"Eh..JAG vet inte...öh" svamlade han fram.
-"Men MAMMA! Det där vi köpte till bilen - de där man spelar på tv:arna i biiilen" fortsatte 5-åringen, nu nästan i falsett.
-"Jahaaaa, DET" sa min man och såg väldigt förvånad ut"

Efter jag sagt att han fick började min man och 5-åringen rigga upp för spel. Varpå 5-åringen smäller till sin pappa och säger:
-"Kolla, jag SA ju att vi inte behövde plocka undan det! Vi FICK fortsätta"

Han FRÅGADE ju!

Vi åt fläskkotletter till middag idag.

-"Pappa, när man skall få kött från djuren då sätter man remmar på deras huvuden med en kula i. Sedan slår man på den med en hammare och då skjuts den rätt genom skallen på dem och sen skär man ut deras muskler och äter" berättade 5-åringen vid middagsbordet.

Min stackars man höll på att kvävas av djurmuskeln han tuggade på.
-"VEM har sagt det??"
-"Mamma sa det på kvällen" svarade 5-åringen stolt.

Uppenbarligen är vi inte riktigt överens om det här med att avhandla ämnet slaktmasker för våra barn.

Men imorgon skall jag ta "Krigsfången på Guantanamo Bay" som godnattsaga.